Konfirmationsdagen, lördagen den 22 juli 2006

Det var väckning vanlig tid.
Efter morgonbönen och frukosten blev man stressad, för att man skulle städa det sista och fixa till sig innan konfirmationsgudstjänsten började i kyrkan.
Konfirmationen gick bra och alla var glada och nöjda. Sedan tog vi oss tillbaka till gården för konfirmationslunch som inleddes med ett utsökt gott bål. Alla konfirmander och släktingar njöt av maten medan AL:arna jobbade med serveringen och köket…

När kapellklockan ringde samlades alla konfirmander, AL:are och ledare en sista gång. Efteråt var det kramkalas med både skratt och tårar eftersom alla konfirmander skulle åka hem. 

Vem kan segla förutan vind
Vem kan ro utan åror
Vem kan skiljas från Sundbornsgården
utan att fälla tårar …

När konfirmanderna hade åkt kändes det väldigt tomt på gården.
AL:arna åt och sedan började storstädningen i alla hus. Som kompensation för allt slit fick vi pizza till kvällsmat! Det var completorium som vanligt, men utan konfirmanderna … snyft!
Just nu sitter de flesta och tittar på film, Den siste samurajen.

Puss och kram! Vi kommer att sakna er alla.

Av: Sofia F och Sofia G (AL)

Förberedelse inför processionen
AL-are och Björn och Cilla
Alla glada AL-are
På kyrktrappan efter konfirmationen
Kajsa
Kalle och Becki
Samling på gården
Bruse och Martin
Kalle får en kram av Myran vid presentutdelningen
Gråtringen
Så här trötta blev Frida och Ingrid!

En hälsning till konfirmanderna från drängbasarna Gustaf och Christian

Hej på er små konfirmander
lägret nästan slutat har.
Den stämning som nu råder bland er
finns snart inte längre kvar.

Ni tror ni aldrig ses nå mer
Ni tror att sista tåget gått
Bevara allt som gården gett er
Ta vara på allt som ni fått

Nu väntar era sista timmar
Kyrkospel, konfirmation
Snart ni uti kyrkan glimmar
när ni ska bekräfta tron

Alltför snart ni sitter hemma
på ert rum, drömmer er hit
Allt som hörs; er sorgsna stämma
Hjärtat känns tungt som granit

Snart ensamheten gör sitt intåg
Bevara sista tiden här
Men framförallt, kom ihåg;
Christian och Gustaf håller er kär