Dagen började med att vi blev väckta med Hakuna matata kl. 07:30 efter en absolut-sovnatt.
Vi käkade frukost efter en hastig morgonbön. Vi började vår cykeltur därefter. De långsamma började 10 min innan sedan möttes vi i vattenpausen som ägde rum någonstans mellan Skuggarvet och Sundborn.
När vi väl kom fram till Falun vandrade vi den branta grusgången från cykelställen upp till hoppbackarna. Fikade på bulle och saft på en altan utan räcke vid hoppbackarnas fot. Utsikten sträckte sig ända bort till Romme Alpin. Den var mäktig. Man kunde skåda över hela Falu stad och Runn om man kände för det. Någon sade att vi skulle åka hiss upp till hopptornets topp; och så vi gjorde. Däruppe skådade man ännu längre än förut åt fler håll. Ester var höjdrädd och ett par DK kan ha skrämt henne mer än nödvändigt.
Efter vi varit uppe i hoppbacken så var det dags för minigolf, eftersom alla är vinnarskallar så blev det en riktig kamp, som tur var träffades ingen av vare sig boll eller klubba.
När den episka golfrundan var över var det äntligen dags för lunch eller som vi säger på den älskade gården, Middag. Vi stannade på en pizzarestaurang där pizzan var mycket utsökt.
När vi var mätta och belåtna så fick vi äntligen fritid då minnesböcker skulle införskaffas.
När alla samlats igen så gick vi in i Kristinakyrkan som var ytters marinblå och det blev en intressant lektion med Kajsa. Vi fick även lyssna på en vacker trudelutt av kyrkans kantor. Tro det eller ej kära läsare men vi gick ur kyrkan.
Vi cyklade till gruvan och hade en lärorik rundtur nere i gruvans mörka gångar där vissa blev mer rädda en andra. När vi kom fram till en stor urholkad del sjöng dk en taizé. De blev applåderade av andra besökare. De som blev rädda fick lov att avbryta (klaustrofobi), men de andra gjorde klar rundturen. Vi gick opp till ytan och cyklade hem i stort sett.
Skriven av: Neo Sahlin, Grevä, och lite grann av Kasper Jondal.
