Våra kära konfirmander… Eller ja, nu är ni inte våra konfirmander men ni är fortfarande våra barn. Så därför, våra kära barn.
Aina, Rune, Albert, Elsa, Daga, Elizabeth, Linn, Charlotte, Ruben, Leo, Oskar, Petter, William, Kim, Henry, Jacob, Sigrid, Selma, Sara, Deniz, Yunus, Emrik, Alma, Pärlan, Stampe, Ice, Maja, Linus, Smilla.
Fyra veckor… Fyra veckor har vi spenderat tillsammans här på Sundbornsgården. Under dessa fyra veckor har ni alla gjort en otrolig resa, som grupp och som individer. När ni kom hit till förträffen var ni alla väldigt frågvisa till allt det nya som ni skulle få ta del av. Ska vi krama alla godnatt, till och med tjejerna? Ni var lite försiktiga till en början men redan efter första dagen började ni sakta blomma ut. Tyvärr kunde inte alla delta på förträffen men ni gjorde något helt fantastiskt och det var att göra en till förträff på egen hand där de flesta som missade första förträffen fick delta, och redan då kände vi att denna konfirmandgrupp är något alldeles extra.
Sen kom påsken och ni visade återigen hur fantastiska ni är. Vi är så stolta över hur ni tagit till er allt vi sagt och verkligen anammat Sundborns-andan. Ni bryr er verkligen om varandra och är alltid måna om att alla ska må bra. När påsklägret var över räknade vi gemensamt ned dagarna till den 1a juli då sommarlägret ÄNTLIGEN drog igång. Vi har hunnit med så otroligt mycket under de tre senaste veckorna. Vi började med att döpa 8 av er i kyrkan och sedan dess har det varit fullt ös medvetslös. Ni har visat på starkt samarbete och var riktiga kämpar när ni promenerade i ösregn.
Vi for till Falun och ni cyklade på som de kämpar ni är (till och med Henry överlevde trots att han verkar ha en cykel-förbannelse över sig). Tyvärr blev ni dränkta av AL när de attackerade er under en tillitsövning (hoppas tillit inte är förstörd för resten av livet). Men som tur var kunde vi hämnas med Operation Tsunami, ett vattenkrig som ni definitivt utan tvekan vann. Ni har visat på er kreativitet både under städtävlingarna (Rasmus dop inne i Dår var extra speciellt) och kyrkospelslektionerna (något som kyrkisarna kan intyga).
I dag är våran sista tid tillsammans och vi, era föräldrar, är så tacksamma för att vi fick möjligheten till att ta hand om er och vara en del av era minnen till Sundbornsgården. När vi fick frågan om att anta uppdraget som era föräldrar kände vi båda nervositet, hur skulle detta gå? Nu när 3 veckor har gått och när man tittar tillbaka till tiden vi har haft tillsammans känner vi enbart lycka och tacksamhet att vi fick den här möjligheten. Vi är ofantligt glada över att vi fick vara JUST era föräldrar.
Det vi vill skicka med er är att ni får aldrig glömma hur fantastiska personer ni är, varenda en av er. Ni betyder allt för oss och vi kommer alltid att finnas här för er, oavsett vad. Glöm inte att gården kommer alltid att finnas kvar här och vänta på er tills nästa gång vi ses och den gemenskapen som NI har byggt upp tillsammans kommer även den alltid att finnas kvar, och den kommer bara att växa sig starkare än någonsin.
Detta är inte ett farväl, utan ett ‘vi ses snart igen’ och vi kommer ALLTID vara era föräldrar till tidens slut <3
Stora kramar från mamma Klara och pappa Rasmus
