Goddag alla kära föräldrar, mormödrar, farmödrar, morbröder och farbröder, fastrar, mostrar och annat löst folk!
Dagen vi alla väntat på var nu kommen! Som kyrkospelsledare laddar man i tre veckor för denna dag. I år var konfirmanderna högst troligt lite extra duktiga (opartiska som vi är) och vi kan inte vara annat än stolta över vad var och en av dem har åstadkommit.
Efter morgonmålet väntade en något frustrerande väntan på att klockan skulle slå kvart i 6 och det var dags att rulla cyklarna mot kyrkan. Konfirmanderna fullkomligt lyste av förväntan och vinden fylldes redan vid 11 av nervösa fnitter, som fortsatte ända till avfärd.
När klockan väl slog sju och klockorna ringde var det bara att njuta. They killed it!
Vi är superstolta över våra konfirmander och tårarna forsade vid de stående ovationerna när den sista sången var sjungen.
Tack för det här året bästa konfirmander. Ni finns förevigt i våra hjärtan!
