Idag har vi äntligen träffats igen efter lång tid, och vi har hunnit med mycket.
Vi har blivit introducerade för AL.arna och fått många nya vänner. Vi har även blivit tajtare i konfirmandgruppen.
Först när vi kom hit så kramades alla och lärde känna varandra bättre. Sedan åt vi och efter det så lekte vi några lekar.
Efter det så gjorde vi handtryck på altarduken som ska vara i kapellet.
Tja tja bloggen va händer leen ? Nu är förträffen slut och vi ska åka hem.
Alla fick tillbaka sina mobiler och nu kollar vi blackout pga avsaknaden av ett liv puss på er #likifjucrajevritajm
Med vänlig hälsning Erik o company
Idag har vi varit på gudstjänst i kyrkan.
Vi kommer sakna mami och papi mest av alla <3 (förutom Oskar såklart.)
Tjatja bloggen idag har vi skapat fräscha frälsarkransar vilket visade att alla är väldigt bra på att pyssla förutom Clara :*
Sedan gick vi härlig tipspromenad i den vackra Sundbornsnaturen. Jakobs lag vann för dom hade ett starkt intellekt vilket Claras lag inte hade men dom är bäst ändå<3
Vi hade en härlig, trevlig sångstund med lektion med Kajsa och Mami och Papi aka Lakto och Martin.
Vi har haft en mysstund inkl. helkroppsmassage.
XOXO CLARA/JAKOB/RASMUS <3 :*
Idag träffade vi alla för första gången.
Det var lite pirrigt, men det lönade sig för att alla var snälla.
Först av allt fikade vi en kort stund. Sedan hölls ett föräldrar-möte. När alla föräldrar tillslut lämnade oss så lekte vi namnlekar och sedan kramleken väldigt många gånger. Det var kul för man lärde känna varandra bättre. Vi åt mat och det var gott.
Vi upplevde också vårt första completorium.
Då vi sjöng sånger och lärde oss ordningen i kapellet. Vi gick in och körde kramleken ännu en gång.
Nu har vi kvällsfika och dricker te och äter macka i Bras. Det är väldigt svårt att sluta svära och står i skuld till Kajsa:/ …
Om vi inte lyder regeln får vi betala 1 krona varje gång vi svär.
Vi säger godnatt och ger varandra natt kramar till varandra. Vi har lärt känna varandra väldigt bra. Vi har också väldigt kul.
Många stora kramar och hälsningar från alla!
// Sam, Frida och Siri <3
Välkommen till det sista blogginlägget denna efterträff. Denna kommer vara lika bra som det första eftersom den är skriven av de supercoola personerna!
Dagen började med att den snygge Vladis väckte oss. Jag (Samuel) och Max duschade bland annat eftersom vi är jättefräscha, gulliga och snygga. Om ni inte har märkt det är detta det andra bloginlägget som vi Mesar skriver. Vi fortsatte vårt äventyr in i det stora huset där vi fann den utsökta frukosten som bestod av det den alltid gör. Innan frukosten var det naturligtvis en morgonbön.
Efter frukosten var det dags att städa rummen, något vi alla längtade efter! Vi packade ihop våra sexiga kläder och fräna lakan och stack iväg till kyrkan. Vår underbara moder Lakto bidrog bland annat med kollekt till de som inte hade småmynt (ALL HAIL LAKTO). Vi gick hela vägen till kyrkan med våra manliga ben och satte oss. Jag och Peter tyckte att bebisen som döptes var den gulligaste varelsen som någonsin existerat. Hon grät inte en enda tår, utan bidrog med glada leenden, skratt och vissa högtonade, kärleksfulla skrik. :’) Vi fick även lyssna på en liten barnkör som var väldigt kawai. På vägen hem från kyrkan hjälpte jag Flo, Signe och Natasha att ta kort. Utan belöning. Sedan blev det fester!
Nu, ungefär en till två timmar senare har vi kramat baibai och alla är ledsna. Endast de starkaste har haft styrkan att inte fälla tårar. Jag skriver detta alltså helt själv i väntan på min mamma, morbror och syskonet Tove.
Hur ska detta fortsätta? Sitt kvar i soffan, svaret får du nästa läger…
Med supercoola hälsningar,
Samuel och delvis Mawwie
Tja!
Vi började med en kort och spontan sovmorgon. Som de gamla rutinerna så var det morgonbön. Frukosten kommer då naturligt efteråt. Frukostfriden förstördes när Christopher kom till gården, men alla blev ändå glada över det.
Vi hade sedan vår allra sista lektion någonsin som konfirmander, hur man blir en perfekt AL. Den gamla runtinen förmiddagsfika håller fortfarande i sig, mariekex och banan. Lektionen fortsatte därefter och då kom det även på tal om hur man blir en ledare här på SBG. Tydligen vill inte mamma Lakto bli kyrkospelsledare…
Sedan fick vi ”frivilliga” bära bord och stockar. Middagsbön var det lite senare och naturligtvis middag på det. Vi lekte lekar, fick en minimal fritid och gick sen på en tipspromenad (tickspromenad). Frågorna var knappast relevanta och hade ingen som helst koppling till SBG. Alla tog en avstickare till Paletten.
Ännu en kort fritid och sedan eftermiddagsfika. Dagen till ära blev det kanelbullar. Sedan hade vi något som kallas för Lilla Julafton, där man skriver snälla saker på lappar som var fasttejpade på ens rygg. Sedan blev det kvällsmat, som var en tacobuffet. Underbart god! Vi fick veta vem som vann tipspromenaden och vem som vann städtävlingen sista sommarveckan.
Sedan var det tänkt att vi skulle ha trosvandring, men pga. det kyliga vädret ställdes det in. Istället blev det ”auktion” av kvarglömda kläder. Det var faktiskt roligare än vad det låter. Och sedan lekte vi lite till. Vi hade sedan en liten tävling igen. Man var i det lag som var under tipspromenaden och varje lag skulle komma på 5 frågor var. Sedan skulle alla frågor besvaras av alla lag och det vinnande laget blev (föga förvånande), ledarlaget. Men vi tror att dommaren var mutad. Vi lekte ännu lite mer och tillsist blev det Completorium med efterföljande kvällsfika. Alicebröd!! En riktig SBG klassiker. Nu blir det god natt kramar.
Kramisar från Mystiska My och Mysiga Molle!! 😀
Välkommen till vårt första och bästa blogginlägg denna efterträff!
Idag har vi syskon slutligen återförenats!
Vi började ”dagen” genom att prata med varandra om vad som hade skett utanför lägret. Två supercoola personer umgicks och pratade mest med varandra. De supercoola personerna var Samuel och Max.
Vi bäddade delvis våra sängar i våra tilldelade rum tills vi hörde den gamla goda ringklockan, det blev mat! Vi samlades allihopa kring matborden och åt ris tillsammans med kyckling i vad vi tror var gräddsås (Max har ”ingen aning”).
Efter maten offrade sig Oskar och Linnea att diska (ALL HAIL OSKAR AND LINNEA). Vi andra normala personer gick upp till vinden för att leka lekar, bland annat den gamla, hederliga kramleken där Max stog som delad segrare med två andra irrelevanta personer.
När jag läste igenom denna del igen skrek Kattis ut ”MEN SYSTRARNA SKOGSBORG VANN JU OCKSÅ”. Skogsborgarna var alltså de irrelevanta personerna. Efter alla lekar bäddade de manliga männen klart sina sängar, alla förutom Oskar.
Den gamla kapellklockan ringde på sitt unika sätt och den första mässan inleddes. Max gick ut först av alla under den tysta stunden på grund av en skrattattack som också delades med Samuel och Kattis.
Efter den vackra mässan som hölls av vår fräna präst Kajsa var det dags för kvällsmacka. En ivrig Peter fick bland annat smör på sin högerhand.
Nu sitter vi här, Samuel, Max och Kattis och skriver denna blogg. Spännande, inte sant? Kattis borde dock inte vara här med oss för att hon ”är för bra för oss”.
Med sundbornsvarma hälsningar,
Samuel och Max, ”MESarna”
Nu har tystnaden sänkt sig över gården och alla våra älskade barn har lämnat gården. Kvar sitter mamma och pappa och gården har aldrig känts så tom fastän vi är 30 personer kvar här. Men det är fel personer, det saknas 23 fantastiska barn som nu har vuxit så snabbt under tre korta veckor.
Dagen vi alla jobbat mot hela lägret har nu kommit och passerat. Den började kyligt och grått som att vädret visste vad som komma. Efter en oförglömlig och obehaglig väckning fick konfirmanderna, som inte hade många timmars sömn i kroppen, en välbehövlig frukost som dagen till ära var utomhus. Städtävlingstiden ägnades åt packning och sminkning fast inte packning. Vi upptäckte även att de seriekopplade brandvarnarna fungerade mycket utmärkt och att de sätts igång av locktångsånga. Därefter begav vi oss till den ödesdigra kyrkan där konfirmanderna klädde sig i de vackra kåporna och sparka av sig båda skorna. Klockan blev elva och vi tågade stolta in med My i spetsen. Konfirmationen gick utan större problem, och ett uppskattat inslag var redovisningarna från konfirmanderna som inte hunnit skriva klart vad de skulle säga. Det blev en ny, mer personlig vinkling än vi tidigare hört! När den var klar var det kramkalas och sedan stor konvoj av bilar som skulle till gården för konfirmationslunch.
Vi åt en sista sorglig måltid tillsammans som avslutades av ett tal från oss där gråtandet började. Vi delade ut presenter till våra underbara barn och gick till kapellet för en sista bön. Sedan började den riktiga prövningen. Att krama hejdå till alla barn och veta att lägret var inne på sin sista timme. Mamma grät. Pappa grät. Barnen grät som små bäbisar. Himlen grät stora tårar som kom precis i slutet av kramringen. Därefter började barnen ett efter ett rulla hemåt i sina hemska monsterbilar som tog dem från oss.
Här börjar den tråkiga berättelsen om hur vi städade gården, men den lämnar vi till er fantasi.
Vi är så tacksamma över att ha fått träffa alla er konfirmander och att vi fick låna dem av er föräldrar under tre korta med himmelska veckor. Förhoppningsvis har de fått ett minne för livet och vuxit som människor, det har i alla fall vi. Om ni föräldrar nånsin tröttnar på era barn vet ni att ni alltid kan skicka tillbaka dem till oss.
Nu är det bara 75 dagar kvar tills vi får samlas på gården igen som den stora familj vi är.
Trötta men stora kramar från Mamma Lakto och Pappa Oskar
[slideshow_deploy id=’1683′]
Ingen hade tid att skriva blogg efter kyrkospelet, så ni får hålla tillgodo med ett bildspel från dagen:
[slideshow_deploy id=’1642′]
Tja tja bloggen!
Idag har varit en både skön och jobbig dag.
Det började med att vi fick en timmes sovmorgon. Efterlängtad!
Frukosten gick väldigt snabbt, snabbare än vanligt och idag hade bara sex stycken DK:are och AL:are FAFNU.
Vi började med lektionen som var extremt kort, där vi gjorde den allra sista diskussionen för lägret. Sedan började vi direkt med kyrkospelslektionen där vi övade på alla sånger som kommer under kyrkospelet. Sedan gick vi igenom hela kyrkospelet utomhus i en otroligt jobbig värme och sol…
Sedan middasbön av ledarna där de hela tiden påminde oss om att tala starkare, tydligare och långsammare.
Till middag blev det paj som var väldigt god.
Sedan fick vi fritid förrutom de sex som hade FAFNU. Några av dem som hade FAFNU fick plocka blommor till kapellet.
Sen var det dags att cykla till kyrkan för vårt genrep skulle börja. Vi började med att gå igenom det utan publik och sen fick AL:arna vara publik för att vi skulle kunna vänja oss. Det gick otroligt bra, men vi måste forfarande prata starkare, tydligare och långsammare, den nya treenigheten på Sundborn.
Alla cyklade hem i en rasande fart, förrutom de långsamma som gick (AL:are) eller de som tog en omväg via Paletten. Kvällsmaten var en asiatisk kolhydratbomb som smakade jättegott, vissa tyckte (My och Matilda (kanske några fler)) att det var lite väl starkt. Eftersom att tiden är så knapp på gården så hinner vi inte skriva mer för nu är det god natt kramar!!!!
Puss och hej då
My och Molle (och en Gustav som sitter och stör oss)
