TAL TILL DK20
Kära konfirmander – eller… det är ni ju inte längre. Men, ni är fortfarande våra barn. Så därför – kära barn,
Vilken märklig konfirmationstid ni fått – föräldrabyte, pandemi, inställd påsk och en massa nya regler och restriktioner att tänka på. Men trots allt så står ni ändå här nu – konfirmerade med ett otroligt lyckat läger i bagaget. Och anledningen till att det blev så lyckat beror helt på er, våra barn:
Malte, Niklas, Emma, Isabelle, Kalle, Alastair, Max, Astrid, Kajsa, Max, Kakan, Line, Teodor, Hanna, Linn, John, Måns, Greven, Johan, Nike, Bambi, Oliver, Ebba, Jacob
När vi först fick frågan att bli föräldrar blev vi båda väldigt nervösa. Att vara konfirmandföräldrar kommer med ett väldigt stort ansvar, man ska se, höra och hjälpa alla er, kära konfirmander. Bara det är en stor press att räcka till åt varenda en av er. Att bara ha träffat er via zoom inte haft någon påsk, och så plötsligt kastas in i rollen som förälder, gjorde inte saken bättre.
Vi kom hit till gården för drygt tre veckor sedan, spända, nervösa (R) och illamående. Men från den stund första konfirmandbilen kom rullade in på gården, så släppte all nervositet – och vi har inte ångrat vårt val att axla föräldrarollen sedan dess.
Ni har varit helt otroliga under lägrets gång. Inte bara har ni utvecklats som grupp, utan även som individer. Från att första veckan vara osäkra och uppdelade i små grupper, till att nu vara en hel grupp med säkra och starka individer!
Vi har sagt det många gånger, men ni är verkligen helt makalöst bra! Det har varit helt fantastiskt att få vara era föräldrar. Era starka sidor har varit:
Lektionerna: där ni har lyssnat bra på Kajsa och Oskar. Ni har även tagit grupp-uppgifterna ni fått seriöst, bidragit med kloka tankar, och dessutom så har ni samtliga lyckats med att skriva riktigt bra redovisningar som vi fick lyssna på idag! Otroligt bra, varenda en av er.
Kyrkospelet: där ni varit otroligt kreativa – både med er handling, manusskrivande, rekvisita-fix och skapandet av era fantastiska danser. Och vilket kyrkospel ni spelade upp igår! Wow vad bra ni var!
Att hålla middagsböner: Där ni alla valt intressanta teman, valt fina låtar och dessutom skrivit många bra böner själva
Att skriva blogg: Även fast mamma och pappa har glömt bort bloggen ett ”par” gånger – så har det ni skrivit i bloggen varit superbra
Städtävling: Med varierade och roliga spex och fjäsk – men ni alla har även hållit hög kvalite på städningen.
Kvällsamlingarna: Där vi tagit upp flera tuffa ämnen och ni har både öppnat upp er inför varandra och delat med er av massor av kloka tankar.
Dessutom så har ni varit otroligt duktiga på att lyssna – både på oss och andra ledare.
”Men hallå, var inte det allt på gården?” ”Jo, era starka sidor är allt, ni är helt enkelt helt fantastiska!”
Tack kära barn för dessa tre fantastiska veckor tillsammans – de har varit helt magiska. De här otroliga veckorna kommer både Emma och jag att minnas i resten av våra liv. Vi kommer att sakna er otroligt mycket. Allting kommer att bli så tomt utan er att ta hand om.
Nu är lägret över, men er resa på Sundbornsgården slutar inte här. Sundbornsgården kommer alltid att finnas kvar, och den gemenskap som vi har byggt här på lägret försvinner inte för att vi lämnar gården. Den finns kvar när vi åker hem. Alla de vänskapsband ni knytit till varandra och de minnen ni delar – kommer alltid att finnas kvar. Och vår kära gård – ja den står här och väntar på att ni ska komma tillbaka!
Det här är inget farväl för gott – det här är ett ”vi ses snart igen”. Och vi kommer att vara era föräldrar – varje dag, till tidens slut.
*
När vi fick frågan om att bli föräldrar blev vi båda väldigt nervösa. Ingen av oss hade träffat
(R)Jag hade planerat att börja min karriär som ledare med att vara drängbas 1 vecka… det ändrades väldigt snabbt. (E) Min plan var att vara husmor i två veckor under lägrets gång… men även det ändrades väldigt fort.
Även fast det var otäckt i början eftersom vi inte skulle vara era föräldrar från start och att vi inte skulle få en påsk med er så är vi glada att vi tackade ja. Dessa tre veckor har varit magiska med er… våra kära barn. Vi ångrar inte en enda sekund att vi sa ja när vi fick frågan… men nu är lägret snart slut och vi vill säga några ord till er. ’ namn
Vi har fått vara med om en resa – -individuellt och grupp —
