Kära konfirmerade barn!
Nu är det 9 dagar, 3 timmar, 49 minuter och 6 sekunder sedan vi alla var tillsammans senast.
När vi skriver detta tänker vi tillbaka på de underbara tre veckorna på gården. För ni fick ju faktiskt bara tre. Ni fick klara er utan en förträff, påsk och med bara några få zoom-möten med oss (som inte alltid var de mest lyckade) och andra ledare och trots detta tog ni er till gården ändå. Detta är otroligt imponerande och modigt! Många av kände ingen eller kanske bara någon men efter detta har ni kanske fått en eller flera vänner för livet.
Från att ha släppts av den varma julidagen lite smått nervösa och osäkra för hur veckorna skulle bli vet vi nu hur bra allting blev.
Dessa osäkra 14/15 åringarna minns man knappt utan det man kommer minnas mest är det otroliga gänget ni blev och hur ni som individer alla blommade ut under lägrets gång till så härliga personer. Det har varit underbart att ha fått hänga med er och vi kunde inte vara stoltare.
Honda, Emily, Ian, Peder, Freja, Elly, Anton, Sune, Kasper, Raphaël, Ellen, Jenny, Svante, Quigley, Dagmar, Neo, Sixten, Foppa, Svedung, Lovisa, Phoebe och Ingmar.
Tack fina ni för allt! Utan var och en av er hade lägret verkligen inte blivit det samma. Tack för alla fina stunder, alla nattningar, Ior och eran kärlek till honom och all glädje som ni spred på gården. Vi saknar er jättemycket och det känns tomt utan er. Även fast det känns som en evighet tills vi ses igen är det bara 59 dagar, 20 timmar, 37 minuter och 20 sekunder och när ni minst anar det är vi tillbaka och det känns som att tiden stått stilla sen i somras.
Tusen kramar från mamma och pappa!
DK21 ni äger!!!